|
Länk: Läs mer på
www.ilo.org
Länkar till andra organisationer: FFI, Förenade fackföreningsinternationalen: www.icftu.org WTO, världshandelsorganisationen: www.wto.org
|
 |
Den internationale arbejdsorganisation (ILO) er FNs faglige organ for arbejdsmarkedsspørgsmål. ILO har som grundlæggende mål at bekæmpe fattigdom og fremme social retfærdighed. Opgaverne ligger i at fremme beskæftigelse, forbedre arbejdsvilkår i hele verden, samt værne om faglige frihed og rettigheder.ILO blev til i det sociale og økonomiske kaos, som rådede efter første verdenskrig. Motiverne var mange, dels humanitære, filantropiske, dels politiske, man var bange for social uro og revolutionære ytringer, dels økonomiske, man var af den opfattelse at forbedrede arbejdsvilkår indebar højere produktionsomkostninger, og skulle gøre det land som vedtog sådanne vilkår mindre konkurrencedygtig i forhold til udlandet. Det var arbejderne, der betalte for nationernes indbyrdes konkurrence om priser og markeder i form af lave lønninger og usle arbejdsforhold. ILOs vedtægter findes i kapitel XIII i Versailletraktaten. På grundlag af denne traktat dannedes ILO som en uafhængig del af FN. De vedtægter, der blev vedtaget i 1919 er med visse senere tillæg stadig vejledende for ILOs arbejde i dag. I indledningen til vedtægterne konstateres det, at en almen og varig fred kun kan opnås, hvis den har baggrund i social retfærdighed. I 1944 blev vedtægterne tilføjet den såkaldte Philadelphiadeklaration. Det nye mandat indebar en udvidelse fra først og fremmest arbejdsforhold til også at omfatte bistandsindsats til fattige lande, forskning om sociale og økonomiske forhold, rådgivning i policyspørgsmål. I 1946 sluttede ILO sig til det nyetablerede FN, og blev FNs første faglige organisation. I 1969 fik ILO tilkendt Nobels Fredspris i forbindelse med, at ILO fyldte 50 år. Trepartsmodellen er ILOs særpræg. Hvad dette angår adskiller ILO sig fra de øvrige FN-organer, ja fra alle andre mellemstatslige organisationer. Regeringer, arbejdsgivere og lønmodtagerorganisationer deltager i ILOs besluttende og udøvende organer. Alle parter har uafhængig status med fuld stemmeret. ILO råder ikke over noget sanktionsmiddel. Arbejdsmetoderne er dialog, rådgivning, eksperthjælp og teknisk bistand. Sociale klausulerSpørgsmålet om sociale klausuler er blevet taget op i flere internationale sammenhænge. Dog har man hidtil ikke kunne opnå enighed. U-landene og en del af deres faglige organisationer har længe næret mistanke om, at sociale klausuler skulle bruges af I-landene som påskud til at indføre diskriminerende handelsbarriere. Indenfor ILO har modstanden derfor være stor, ikke bare fra I-landenes regeringer og arbejdsgiverorganisationer, men også fra visse lønmodtagergrupper. Kompromisset blev, at man under den internationale arbejdskonference i 1998 blev enige om en højtidelig deklaration: ILO DECLARATION ON FUNDAMENTAL PRINCIPLES AND RIGHTS AT WORK AND ITS FOLLOW-UP. Denne deklaration indebærer, at samtlige lande som er medlem af ILO, “uanset om de ikke har ratificeret de relevante konventioner, har de en forpligtelse, som skyldes deres blotte medlemskab i organisationen, om at respektere, fremme og virkeliggøre i fortrolig ånd og i overensstemmelse med vedtægterne, de principper om grundlæggende rettigheder, som behandles i disse konventioner, nemlig:
Deklarationen medfører også, at samtlige lande bliver genstand for en ILO-undersøgelse, hvad angår efterlevelse af disse principper. Denne undersøgelse fremlægges i en rapport, som udgives hvert fjerde år og diskuteres på konferencen. Den internationale arbejdskonference ca. tre uger i juni hvert år er ILOs højeste besluttende organ, og den
ILOs bestyrelse, ILOs udøvende organ
Det internationale arbejdskontor, ca. 2600 ansatte sørger for
ILO har i dag 175 medlemslande Danmark blev indvalgt på suppleantplads i juni 1999 på regeringssiden i ILOs bestyrelse i perioden 1999-2002 (en plads for Norden i denne periode). Ulf Edström, svensk LO, blev valgt ind på en lønmodtagerplads i bestyrelsen. På arbejdsgiversiden repræsenteres Norden af nordmanden Erik Hoff. Den nuværende generaldirektør Somavia, tidligere FN-ambassadør for Chile, tiltrådte sit embede i 1999. De grundlæggende konventioner er følgende: C. nr. 87 - Foreningsfrihed og beskyttelse af organisationsretten C. nr. 98 - Organisationsretten og den kollektive forhandlingsret C. nr. 182 - De værste former for børnearbejde Ovenstående to konventioner regnes som de allervigtigste, og lande, som ikke har ratificeret disse, kan anklages for brud på disse rettigheder, eftersom det er principper som er nedskrevne i ILOs bestemmelser. Brud på disse behandles på forskellige måder indenfor ILOs kontrolsystem. Yderligere fem vigtige konventioner er:C. nr. 29 Tvangs- eller obligatorisk arbejde C. nr. 100 Ligeløn C. nr. 105 Afskaffelse af tvangsarbejde C. nr. 111 Diskriminering (ansættelse og beskæftigelse) C. nr. 138 Lav-alder Disse 8 ILO-konventioner udgør “core labour standards”, det vil sige “grundlæggende menneskerettigheder på arbejdsmarkedet”
Svensk textKort om ILO nternationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. I uppgifterna ligger att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen samt att värna om fackliga fri- och rättigheter. ILO tillkom i det sociala och ekonomiska kaos som rådde efter första världskriget. Motiven var flera, dels humanitära, filantropiska, dels politiska - man var rädd för social oro och revolutionära yttringar, dels ekonomiska - man var av uppfattningen att förbättrade arbetsvillkor innebar högre produktionskostnader och skulle försätta det land som vidtog sådana åtgärder i ett sämre konkurrensläge i förhållande till andra länder. Det var arbetarna som fick betala för nationernas inbördes konkurrens om priser och marknader i form av låga löner och usla arbetsförhållanden. ILO:s stadga återfinns som kapitel XIII i Versaillesfördraget. Genom det dokument bildades ILO som en oberoende del av Nationernas Förbund, NF. Den år 1919 antagna stadgan är, med vissa senare tillägg, vägledande för ILO:s arbete än idag. I inledningen till stadgan konstateras att en allmän och varaktig fred endast kan uppnås om den grundas på social rättvisa. 1944 kompletterades stadgan med den så kallade Philadelphiadeklarationen. Det nya mandatet innebar en vidgning av aktiviteterna från främst normverksamhet till mer av biståndsverksamhet till fattiga länder, forskning om sociala och ekonomiska förhållanden, rådgivning i policyfrågor. År 1946 slöt ILO att avtal med det nybildade FN och blev FN:s första fackorgan. År 1969 - i samband med att ILO fyllde 50 år tillerkändes ILO Nobels fredspris. Trepartismen är ILO:s särdrag. I detta avseende skiljer sig ILO från övriga FN-organ, ja från alla andra mellanstatliga organisationer. Regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer deltar i ILO:s beslutande och verkställande organ. Alla tre parter har oberoende status med full rösträtt. Socialklausuler Frågan om socialklausuler har tagits upp i flera internationella sammanhang. Dock har enighet hittills inte kunnat uppnås. U-länderna och en del av deras fackliga organisationer har länge hyst misstanken om att socialklausuler skulle användas av I-länders regeringar som förevändning för att införa diskriminerande handelshinder. Inom ILO har därför motståndet varit stort inte bara från I-länders regeringar och arbetsgivarorganisationer utan också från vissa arbetstagargrupper. Kompromissen blev att man vid 1998 års internationella arbetskonferens enades om en högtidlig deklaration: ILO:s deklaration om fundamentala principer och rättigheter i arbetslivet Denna deklaration innebär att samtliga länder som är medlemmar i ILO, ”även om de inte har ratificerat de relevanta konventionerna, har en skyldighet som härstammar från deras blotta medlemskap i Organisationen, att respektera, främja och förverkliga, i förtrolig anda och i enlighet med Stadgarna, de principer om grundläggande rättigheter som behandlas i dessa konventioner, nämligen:
avskaffandet av alla former av tvångsarbete; det verksamma avskaffande av barnarbete; avskaffandet av diskriminering vad gäller anställning och sysselsättning. Deklarationen medför också att samtliga länder kommer att bli föremål för en granskning från ILO:s sida vad gäller efterlevnaden av dessa principer. Denna granskning läggs fram i en rapport som publiceras vart fjärde år och debatteras på konferensen. Internationella arbetskonferensen -c:a tre veckor i juni varje år - är ILO:s högsta beslutande organ och
ILO:s styrelse, ILO:s verkställande organ fastställer dagordningen för konferensen beslutar om Internationella arbetsbyråns verksamhet utser generaldirektör Internationella arbetsbyrån, c:a 2600 anställda svarar för
ILO har idag 175 medlemsländer Danmark invaldes på suppleantplats i juni 1999 för regeringssidan i ILO:s styrelse perioden 1999-2002 (en plats för Norden denna period). Ulf Edström, svenska LO, valdes in på en arbetstagarplats i styrelsen. På arbetsgivarsidan representeras Norden av norrmannen Erik Hoff. Nuvarande generaldirektör Somavia, tidigare FN-ambassadör för Chile, tillträdde sitt ämbete år 1999. De grundläggande konventionerna är följande:
Ovanstående tre konventioner räknas som de allra viktigaste och länder som ej har ratificerat dessa kan anklagas för brott mot dessa rättigheter eftersom det är principer som är nedskrivna i ILO:s bestämmelser. Brott mot dessa behandlas på särskilt sätt inom ILO:s kontrollsystem. Ytterligare fem viktiga konventioner är:
Dessa 8 ILO-konventioner utgör "core labour standards" det vill säga "grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet"
|
|